Lufins dröm

”Det är så att denna dröm har kommit och gått ända sedan jag var liten ca 6år är idag 23 år. Drömmen:

Jag går på en stig som leder till ett torp, ser övergivet och förfallet ut. När jag kommer fram och går in slår en stark lukt emot mig, när jag tänker vända mig om för att gå så springer en katt i torpet och jag går efter den. Den går från ena rummet till de andra. Verkar som rummen ligger som en cirkel i huset.. I varje rum så finns någon ur min familj mördad..Kallblodigt och brutalt. Det är skymning ute och det står ljus tända på golvet i alla rum. Eftersom att jag haft drömmen så pass länge så börjar det bli riktigt obehagligt och jag har svårt att sova. Kommer den upp så somnar jag inte gärna om igen utan sitter då vaken. Så är hemst tacksam för svar då denna plågar mig.”

Hej Lufin! Jag förstår att du tycker att det här är obehagligt, eftersom drömmen envist återkommer hela tiden. Jag tror dock inte att du ska låta dig skrämmas av det här. Min teori är att du, när du först såg den när du var 6 år, blev så djupt tagen av denna hemska dröm att den sedan på något sätt fått grepp om dig psykologiskt. Det här kanske låter jättekonstigt men som 6-åring är detta en ganska naturlig dröm att ha då det är helt naturligt att man är rädd att mista den trygghet och den grund för ens existens som en familj utgör. Drömmen är alltså väldigt tydlig i sin symbolik - den uttrycker en grundläggande och fullt naturlig rädsla att mista det man värdesätter som mest när man är barn. Sedan tror jag att den här drömmen, som jag redan sagt, återkommit på grund av att den gjorde ett så djupt intryck. Jag kan tänka mig att du tycker drömmen är jättehemsk och att du därför vänder ryggen till den, alltså förtränger känslan den ger och det gör att drömmen återkommer just bara för att du är rädd att den ska återkomma. Jag tror att bästa sättet att bearbeta det här med drömmen och faktiskt den rädsla som den ger uttryck för är att på ett bra och medvetet sätt medvetandegöra dig om att döden existerar helt naturligt ibland oss. Vi kommer alla dö och det finns egentligen inget som är bisarrt, läskigt eller skräckfyllt kring det. Det jag försöker säga är att döden inte är någon onaturlig morbid sak, utan hör till livet och naturen. Förstår du vad jag vill komma åt? Om du kan tänka dig döden på ett sådant sätt och avdramatisera det hela så kanske rädslan - och i förlängningen den här drömmen - släpper sitt tag om dig.

/SoulEvolver