Annas dröm

Jag och några vänner skulle gå ut. Det var snö ute och det var något slags jippo utomus. Vi kommer fram till tillställningen och då stirrar en man vid 30årsåldern på mig och såg verkligen aggressiv ut. Han hade en kniv i handen och var arg för att jag var så "glad" och "tramsig". När jag sedan höll med honom och verkade laid back så lät han mig vara och jag fick gå.

Jag drömmer också ofta att jag blir jagad. En annan dröm är att jag umgicks med några vänner och sedan hade jag tydligen gjort något fel, så jag hoppade ut genom fönstret och sedan fick jag hitta olika gömställen att gömma mig på, medan dessa då jagade mig. En gömma var under några plankor på en tunnelbanestation.

Hej Anna!

Jag ser ett gemensamt tema för dessa drömmar och det berör det här med om och hur du får/fått vara spontan, vara dig själv och agera som du vill, hur det bemöts/bemötts och problematik kring det. Den arga mannen med kniv kritiserar ditt glada, tramsiga jag och vännerna tycker att du har gjort något fel. Både mannen och vännerna är självkritiserande aspekter av dig själv. Du känner dig alltså jagad av dessa. Att du gömmer dig ser jag också som ett uttryck för skammen som följer på kritiken.

Alla har vi väl någon gång under uppväxttiden blivit kritiserade för att, eller hejdade när, vi visat spontana uttryck för känslor eller kanske gjort något obetänksamt. Vi har blivit stoppade i ett spontant flöde och blivit upplysta om att något med det vi gör är fel. Vare sig det är aggressiviteten som blivit hämmad eller glädjen som hejdats så är det här nog ”sår” som de flesta bär på. Är mamman eller pappan ständigt kritiserande mot barnet så internaliseras självklart dessa röster och görs till barnets egna. Den vuxne kritiserar sedan sig själv utifrån föräldrarnas värderingar. Jag tror att du i drömmen bearbetade just denna problematik.

Som vuxen kan man ju reagera på olika sätt inför den här självkritiken. De två ytterligheterna är väl att man antingen blir väldigt censurerande och hämmande mot sig själv (har en inbyggd tyrann) eller att man i revolt mot kritiken agerar totalt ohämmat. Sen finns det ju naturligtvis nyanser däremellan. Har man blivit lagom mycket kritiserad på ett bra sätt vid relevanta situationer så har man internaliserat en sund aspekt av föräldern. Man har en i grund och botten förståndig och bra "förälder" i sig, som kan vara oss till hjälp istället för att stjälpa oss.

Jag tycker det är helt fantastiskt hur vi genom drömmar påminns om (bland annat) psykologiska sår som vi kanske inte är så medvetna om i vardagen och att dessa bearbetas av det undermedvetna medan vi sover. Jag tror vi gör oss själva en tjänst om vi lägger märke till dessa drömmar och deras budskap - de delar av oss som de belyser. Drömmar kan ses som verktyg till ett psykologiskt helande, helt klart. Det är gratis terapi kan man säga och vår uppgift är att tolka våra drömmar, vilket inte är helt lätt men lyckas man med det så kan man lära sig mycket om sig själv, eller bli påmind om det man redan vet. Man kan inte bli påmind för ofta.


/SoulEvolver