Hjälpardröm

Dröm inskickad av Karolina:

”För några nätter sedan drömde jag bl.a. att jag skulle köra hem en gammal tant i en bil. Men hon var lite elak, nästan som om hon ville hämnas på mig och lurade in mig på skumma gator med skumma människor istället. Tillslut var vi nere i tunnelbanesystemet. När jag äntligen hittade ut med bilen såg jag en kvinna högt uppe i en backe som släppte/tappade sin barnvagn och att jag tänkte trött, nästan likgiltigt, "jag hinner inte". Sen minns jag inte mer.”

Jag tycker att det genomgående temat här verkar handla om att du ska hjälpa andra, att du så gärna vill vara behjälplig men att din inställning till hjälpandet förändras genom drömmens gång. Först är det den gamla damen du ska hjälpa genom att köra henne hem; hon visar dock ingen tacksamhet utan är t.o.m. elak och har baktankar, lurar ner dig i mörka tunnelbanegångar o.s.v. Det här gör liksom att du tappar motivationen till att hjälpa till när mamman sedan står på kullen och tappar kontrollen över barnvagnen. Även om det är riktigt tänkt att du ändå inte skulle ha hunnit för att fånga upp barnvagnen och därmed rädda bebisen så är det tydligt att du på något vis har tappat engagemanget och viljan till att hjälpa eftersom du även känner likgiltighet inför hur det går med bebin. Varför anstränga sig när man ändå inte får igen något eller till och med får skit för det, liksom? Det gick ju så dåligt med tanten.

Hela drömmen tycker jag aktualiserar en väldigt central och viktig fråga. Var ligger egentligen motivationen till att man vill hjälpa andra? För att ställa det hela riktigt på ända: Är det så att vi människor hjälper andra på grund av altruism och en aldrig sinande människokärlek eller kan vi bara hjälpa andra om vi får tillbaka på ett eller annat sätt?

Tyvärr tror jag det är väldigt mänskligt att reagera just så som du gjorde i drömmen, att tappa motivationen när vi inte känner uppskattning eller inte får någon credit för saker vi gör för andra. Det är inte alls konstigt menar jag. Allt mänskligt samspel och all mänsklig kommunikation bottnar i ett gemensamt utbyte och får man inget tillbaka så tar ens egen energi förr eller senare slut. Det är ju bara så det är. Och jag tror absolut vi måste ha någon sorts ”bränsle” till ”hjälpandets motor”, men istället för att få bränslet av andra genom deras tacksamhet och uppskattning så kan man ju kanske ändra fokus och se om man kan hitta bränslet i sig själv. Det kanske kan vara så att vi hittar bränslet i oss själva genom att vi trivs bättre med oss själva medelst att hjälpa andra, att vi känner oss bättre än vad vi skulle ha gjort om vi inte hade hjälpt till på något vis. Och det är absolut inget fel i att ge sig själv uppskattning och credit. Om vi kunde uppskatta oss själva och må gott i det faktum att vi vet att vi gjort det rätta skulle vi kanske inte törsta så mycket efter andras uppskattning. Och jag tror inte, i motsats till vad en del påstår, att det handlar om egoism och egenupphöjning bara för att ens goda handlingar grundas i att man mår bättre i sig själv. Det är inte fel att vilja vara en bättre människa. Det är väl tvärtom vad alla borde sträva efter. Och vi kan ju faktiskt hitta motivationen och bränslet på andra sätt med, t.ex. genom att vi själva utvecklas på olika plan genom våra handlingar. Då blir det liksom sekundärt om man råkar hjälpa någon på kuppen; det blir bara en jättefin bonus liksom.

Det där med att den gamla elaka otacksamma tanten lurade ner dig i det mörka tunnelbanesystemet är återigen ett exempel på kristallklar symbolik. Jag är övertygad om att det handlar om att hon genom sitt sätt tvingade dig att möta ditt eget underjordiska ”tunnelbanesystem”, det du inte är så väldigt medveten om, det undermedvetna helt enkelt. Den lilla tanten i ditt undermedvetna kanske ville tvinga dig att möta just det här. Var ligger egentligen ens motivation till att vilja hjälpa? Och det är ju en bra fråga som vi alla kan ställa oss för att lära känna oss själva och våra motiv bättre, och också för att kunna förstå sig själv och varför man reagerar som man gör om det inte blir som man tänkt sig. Lösningen på problem ligger ju sällan i att hitta fel hos andra och genom att skylla på dem och deras dumhet utan i vår egen inställning till det hela. Alla borde ju alltid rannsaka sig själva i första hand.

Kanske har du nyligen varit med om något liknande in real life? Har du känt dig osedd och ouppskattad för saker du upplevt att du gjort för andras skull? Det kanske till och med är någon specifik upplevelse du går och bär på? Då är den här drömmen säkert ett sätt för dig att genom ditt undermedvetna bearbeta den känslan du går och bär på. Ditt undermedvetna jag pockar på och kanske vill få dig att tänka på det hela på ett annat vis. Alla lösningar finns nämligen hos en själv, och det är ju tur det! Vårt undermedvetna är en fantastisk resurs, bara vi kan komma åt det.

En annan sak slår mig. Just den här kontrasten i att först luras ner i tunnelbanesystemet och sedan när du kommer ut se kvinnan med barnvagnen högt uppe på kullen är bara för talande för att jag ska kunna ignorera den. Ser du motsatserna? Underjordiskt mörker och sen ljus och höjder. Den gamla bittra kvinnan i mörkret där nere och den lilla oskydliga bebisen på höjden som faller. Gammalt och ungt, mörker och ljus, elakhet, cynism och oskuld ställs emot varandra som kontraster. Kan bara inte låta bli att flumma ut på det ;) Det är verkligen jättespännande och supertydlig symbolik. Och det är nästan som om ditt undermedvetna ville testa dig för att se om du kunde hantera ett prov uppe i ljuset efter att ha sett mörkret och bitterheten hos den gamla kvinnan där nere i tunnelbanan. Nästan som att drömmen också uppmanar till att inte dra generella uppgivna slutsatser så som: "Det är ingen idé att hjälpa andra för man får inget för det". Den uppmanar till att istället bedöma varje unik situation för sig. Den gamla kvinnan kanske hade för mycket mörker i sig för att kunna uppskatta någons hjälp men den lilla oskyldiga bebisen hade ju knappast hunnit gjort något ont mot någon med sitt lilla purfärska oskuldsfulla medvetande. Ja, det finns massor att hitta i den korta lilla drömmen faktiskt. Jättespännande!

/SoulEvolver