Niklas tredje dröm

”En vän är mördare. Han band fast en tjej i botten av en urholkad vikingabåt. När hon vaknade höll båten på att sjunka, så hon slet sig loss och började klättra över kanten, hon lyckades och ramlande ner i vattnet, hyfsat nära land. Hon såg att hon hade en sån där fyrtiometers allätarval med ett extra gott öga åt människor, ni vet vilka jag menar va? Dom man tycker är världens vanligaste och minst konstiga djur av alla, när man drömmer. Jaja, det var den mördarvalen som simmade under henne och ville äta henne, sen var det två delfiner som var hennes kompisar. Delfinerna lyckades distrahera mördarvalen till hon kom i land. Där klev hon upp för någon slags vattentrappa, bara för att mötas av sin nemesis. Mördaren, min vän. Han kastar i henne i vattnet igen. Och nu har delfinerna ingen chans…”

I det här fallet verkar det befogat att använda en drömtolkningsteknik där man tolkar alla drömkaraktärer som delar av en själv. Alltså både mördaren och tjejen är alltså helt enkelt aspekter av dig själv eller snarare representationer av de känsloteman som du bearbetade då du hade drömmen.

Känslorna som det här scenariot framkallar rör sig kring utsatthet, offerkänsla, hopplöshet, av att vara jagad och att känna sig som måltavla för en rätt odefinierbar och omotiverad ondska som representeras av en mördare och en mördarval som slukar allt i sin väg. Men där finns ju också ljusa krafter då tjejen får hjälp och vägledning av goda varelser (delfiner som hjälpare) som vill rädda henne. Efter ett par pendlingar mellan hopp och förtvivlan slutar drömmen med att tjejen och delfinerna är hjälplösa mot mördarens ondska. Det undermedvetna låter de mörka krafterna segra men det betyder inte att ondskan i dig vunnit och att du har en mördare i dig (haha) utan rätt och slätt att du bearbetar dessa olika arketyper, emotioner, energier och teman i drömmen via ditt undermedvetna och just denna gång var det de mörka krafterna du behövde lära känna lite bättre. Som människor identifierar vi oss faktiskt (mer eller mindre medvetet) med både gott och ont. Vi kan alltså relatera både till att vara offer och förövare då vårt känsloregister kan spänna över båda lägren.

Jag skulle också vilja säga rent allmänt, bara som en parentes till de teman drömmen berör, att om vi medvetandegör oss om de mindre vackra mänskliga sidorna, om vi lär känna även det mörka i människans natur så det inte enbart visar sig i det undermedvetna, manifesteras på omedvetna sätt eller helt enkelt förträngs så kan vi också av egen kraft välja vilka energier vi vill identifiera oss med i olika situationer som vi faktiskt ställs inför i det dagliga livet. Att kunna skilja mellan gott och ont och att välja vilket man faktiskt vill representera kan handla om så enkla saker som att ha guts att stå upp för mobboffret i fikarummet, att säga stopp och belägg då mobbarna sätter igång sitt högst omedvetna ”mörkerbeteende”. Då har man åtminstone gjort ett medvetet val som man med gott samvete kan stå för och samtidigt statuerat ett bättre exempel åt de andra.

Jag vill alltså bara med ovanstående exempel belysa att gott och ont är något vi möter i miniformat varje dag och handlar sällan som i sagor, filmer eller drömmar om monster och mördare som tar död på vithyllta oskulder. Men det undermedvetna gör ibland de här sakerna synliga på ett riktigt dramatiskt vis så att vi hajar till och blir medvetna om vilka krafter vi identifierar oss med. Om vi kan se med öppna ögon och urskilja det ena från det andra så kan vi också mer medvetet välja. Men kanske måste vi prova oss fram först, många provar kanske på att vara mobbaren innan de kan ta ställning till att inte vilja vara det. Och det är där som drömmarna kommer in. Det som är riktigt fint med drömmar är att de vågar ta i känslor och tankar som vi inte riktigt vill kännas vid i vaket tillstånd. I drömmarna har vi privilegiet att prova på att vara både mördare och offer.

Ja, det här var i alla fall mina tankar kring det hela. Hoppas du kan relatera till det på ett eller annat vis.

/SoulEvolver

Niklas andra dröm

Jag drömde att jag var en motorcykelpolis och jag var ute och åkte bredvid en kollega som åkte bil. Det var vinter, och vi fick för oss att åka upp för en superbrant backe, som låg i anslutning till Hammarbybacken, fast den låg vid Dalen, mellan Sandsborg och Blåsut ungefär. Alltså inte alls som det är i verkligheten. Det var en vansinnigt brant backe med en liten rondellaktig sak där uppe, allt i grus. Jag åkte först upp, låg först på treans växel men var snabbt tvungen att växla ner till ettan för att jag skulle kunna komma upp, så brant var den!Väl uppe ser jag tre andra motorcyklar, och dess förare sitter där uppe och grillar vid den fasta grillplatsen. Jag kör förbi dem lite smidigt och ska vända min motorcykel om, så den står med framhjulet ner mot backen igen. Då, när jag svänger runt, åker mitt bakhjul ner över kanten och vi ramlar, jag och min motorcykel. Som tur är får jag tag med ena handen i kanten och andra handen i motorcykeln. Märk här nu, jag hänger ut från ett stup i en hand, inte nog med att jag ska orka hålla min egen vikt i en hand, jag håller en tung polismotorcykel i andra handen, och inget av detta stör mig. Tur det iochförsig, hade det varit för tungt hade det gjort ont och jag hade säkert ramlat. Min kollega kommer upp men ingen av de, nu fyra, personerna på plats bryr sig. De fortsätter grilla.. Jag ber dem om hjälp, och de engagerar sig. Jag kommer med supersmarta förslag, men de lyssnar inte. De börjar såga ner träd och ska bygga någon sorts ställning för att lyfta upp mig eller något sånt.. Jag fattar aldrig riktigt.. Själv börjar jag oroa mig för att de vill försöka få upp min motorcykel först, sen att de ska putta ner min kollega. Då har de ju helt plötsligt en polismotorcykel och en polisbil att leka med.



Okej, Niklas. Den här drömmen är inte så skum som den verkar. Du åker i en uppförsbacke med grus. Uppförsbacken behöver väl ingen större tolkning, det gick lite trögt i livet när du drömde den här drömmen. Grus är ett opålitligt underlag och åker man MC är det ännu värre: Då måste man ha lite mer koll, köra lite försiktigare för att inte bakhjulet ska glida undan, o s v. När du drömde den här drömmen var du helt enkelt inte säker på vägen du gick, att den höll. Du kanske kände dig lite fel ute, lite osäker på om det var rätt. Att du sedan faller över kanten är väl ännu ett tecken på att det inte kändes bra. Du var rädd för att falla.

MEN: MC-n får man väl se som ett kraftverktyg, en styrka, och du håller fast i både den styrkan och i marken för att du inte ska falla vilket tyder på att du faktiskt klarade av det du stod inför när du drömde den här drömmen, och visste om det undermedvetet även om du kanske tvekade. Men du tyckte inte det gick så snabbt som du ville, du tyckte inte att de inblandande kanske var så engagerade innan du bad om hjälp som du hade trott? De bygger nått konstigt medan du väntar på att de ska hjälpa dig; det tar tid och de är onödigt struliga: det tar tid och du hänger där och väntar och väntar. Att du var polis är, beroende på vad du tycker om poliser, en symbol för kontroll och ordning.

Så: drömmen visar att du är starkare än du tror. Att du klarar dig bra även om det känns som om du ska falla.
Hoppas du blir hjälpt av det här.
Min vän SoulEvolver fyller på i kommentaren om hon tycker de behövs.

Susannas dröm

"Min kropp och mitt medvetande var separerade. Min kropp var bara en kropp. Och mitt medvetande, som är mitt jag, var osynligt. Jag svävade ner för en källartrappa med kroppen gåendes vid min sida. Väl nere hänger jag upp kroppen i taket av någon anledning. Kanske för att den inte ska vara i vägen. Vänder mig om för en stund och när jag tittar tillbaka ser jag att jag har hängt mig själv i en snara runt halsen. Det var inte alls så jag mindes att jag hängde upp kroppen. Jag skulle inte döda den utan bara...ja, hänga upp den. Ögonen är slutna och kroppen håller på att dö. Mitt medvetande får också allt mindre energi. Knuten är omöjlig för medvetandet att få upp och jag minns att det finns en kniv i resväskan. Mina krafter håller på att försvinna och det är ju min kropp som kan utföra det fysiska inte mitt medvetande. Med en kraftansträngning ska medvetandet ändå kunna svinga en kniv över repet. Men kniven finns inte i källaren som jag först tror utan i ett rum på övervåningen. Jag kommer inte att hinna dit. Sedan vaknar jag med ett ryck."

Åh, så spännande! Blir lite till mig av den här drömmen för den tangerar en ut-ur-kroppen-upplevelse och jag tror också att det var en sådan du hade trots att du upplevde den i drömform. De som har haft många UKUer, som de kallas, kan vittna om att de kan upplevas på lite olika plan. Ibland upplever man sig och sitt medvetandet som klarvaket och man är den som bestämmer och styr och då kan man se sin närmiljö ungefär så som det ser ut i vaket tillstånd och ibland har man mer drömliknande upplevelser där omgivningen är vagare med olika dröminslag och ibland känns upplevelserna rätt och slätt som drömmar. Man skulle kunna säga att UKUer kan spänna över ett varierande kontinuum från mer medvetna tydliga upplevelser till regelrätta drömmar. Ibland kan UKUn också vara en blandad upplevelse; en väldigt medveten och klar ut-ur-kroppen-resa kan övergå i en dröm osv. Jag talar av egen erfarenhet samt med stöd av den litteratur som jag läst rörande ämnet. Jag tänker inte spekulera i vad som egentligen händer under en sån här upplevelse, men vad det än är så är det oftast väldigt fascinerande att ha varit med om och det känns verkligen som om medvetandet är självständigt och helt separerat från kroppen. Det känns lite som bevis på det som faktiskt är min fulla övertygelse: att själen är sin egen och lever vidare efter kroppens död. Oj, nu spekulerade jag visst lite iaf… ;)

Så, det var lite bakgrundsinfo om ut-ur-kroppen-upplevelser, nu till din dröm:

Det som är lite ovanligt i den här drömmen är att du har din kropp med dig vid din sida. Jag har själv aldrig haft en upplevelse där jag kunnat se min kropp, utan den har liksom varit helt ur fokus, inte viktig i sammanhanget liksom, men jag vet att andra har sett sina kroppar ligga kvar i sängen och liknande. Nu är ju din upplevelse med största förmodan till övervägande del just en dröm så då är det mer öppet för lite mer halvbisarra inslag. Hela drömmen präglas ju av det här lite bisarra, den här rädslan för att något ska gå fel och jag kan verkligen tänka mig graden av ångest du kände när du vaknade ur den här drömmen. Oftast brukar sådana här upplevelser vara så otroligt medtagande och energidränerande, och ganska mycket ångestframkallande när man inte är van att hantera dem och helst när de som i ditt fall genomgående genomsyras av rädsla och panik. Jag tror som sagt att du hade en UKU av en mindre medveten grad (mer på drömbildsstadiet) och att din rädsla och osäkerhet för upplevelsen sipprade in i drömmen och manifesterade sig som dessa drömbilder av vad du gjorde med din kropp. Det är ju inte alls konstigt att tänka sig att man kan uppleva rädsla för att för alltid bli separerad från sin kropp (och i förlängningen dö) när man har en UKU. Jag tror dock risken för det är lika med noll men det är ju ändå naturligt med den rädslan menar jag. Och jag tycker att hela den här drömmen speglar den rädslan: att inte hinna tillbaks eller hitta tillbaks till kroppen och därmed dö.

MEN! Det är en annan sak som är lite förvånande i den här drömmen och det är det här kopplingen du gör mellan kroppens liv och medvetandets vakenhet. När din kropp blir svagare och tappar livsgnistan så upplever du även att ditt medvetande blir svagare… Det där visar ju visserligen på sambandet mellan kropp och själ och det är ju inte konstigt att du upplever någon sort fenomen i medvetandet när kroppen försvagas och är på väg att dö, men att medvetandet försvagas (och också det håller på att dö?) det strider ändå lite grann mot den här principen som jag tror benhårt på: att medvetandet/själen överlever kroppens död. Så jag tror faktiskt den här drömmen väldigt mycket speglar dina rädslor inför hela det här fenomenet: rädslan inför en UKU och de risker man tror att man utsätter sig för när själen är på utflykt från kroppen. Jag måste nog starkt poängtera att, även om jag tror att din dröm tangerade en UKU, inte på något vis tror att du var på väg att dö (ibland måste man vara övertydlig, det är nära till missförstånd när man pratar om mindre konventionella och kända ämnen. Det är inte öppet för tolkning utan jag försöker vara väldigt specifik med vad jag menar, fast det är svårt), utan att hela upplevelsen av den här faran för ditt liv vid separationen av kropp och medvetande handlade om dina rädslor kring detta och att de visade sig som drömbilder.

Att drömma om UKU eller att uppleva UKUer på drömstadiet är kanske är ett sätt för själen att lite smått införa hela tanken och idén med UKUer för oss (för de flesta som haft dem har haft spontana sådana, dvs det är inget man planerar att utföra utan något som bara kommer av sig självt) och vi går nog alla igenom ett inledande stadium då de här upplevelserna bara präglas av fruktansvärd skräck och betongångest. Men är man fascinerad av företeelsen som sådan så tror jag inte man låter sig skrämmas så lätt utan man arbetar sig igenom denna fas för att sen kunna känna sig lite säkrare och tryggare då upplevelserna behagar komma. Jag tror det handlar jättemycket om ”mind control” här, att kunna kontrollera sitt sinne, att jobba mot att kunna vara medveten i upplevelsen då den kommer och medvetet motverka obehaget genom att intala sig att det inte är något att vara rädd för, först då kan vi ta kontrollen över upplevelsen och göra en mer medveten experimentell resa i det inre, att kunna styra upplevelsen lite milt (styra bort från rädslan), men ändå vara öppen för vart den kan föra en. Fast paradoxen i det här är, åtminstone har jag upplevt det så, att de gånger jag har försökt upprätthålla någon sorts medveten dialog med mig själv, dvs börjat tänka och resonera mitt i en UKU så har upplevelsen klingat av…. Jag tror man ska sträva efter en medvetenhet och klarhet som inte innefattar vänstra hjärnhalvans logiska tänkande, helt enkelt: att bara vara ren och klar vakenhet och öppenhet, utan rädsla. Men det är en lång och utdragen process och det kan ju ta år, beroende på hur ofta man upplever UKUer, innan man kan inta en mer orädd och öppen inställning då man får upplevelserna. UKUerna kan vara riktigt sporadiska, med år emellan, eller komma intensivt under vissa perioder för att sen helt försvinna. Jag hade frekventa upplevelser under en period för många år sen men kan inte minnas många alls från de sista tio åren t.ex. Sen finns det ju en del människor som försöker sig på att medvetet framkalla dessa upplevelser. Ja, det finns t.o.m. workshops rörande UKUer där man med hjälp av olika avslappnings- och visualiseringsövningar försöker försätta sig i ett sinnesstadie där UKUer kan uppstå.

Nu vet jag ju inte om du skulle hålla med om att det var en UKU du hade och om du haft liknande upplevelser/drömmar tidigare, men som sagt, om du skulle försöka släppa rädslan kring det här så tror jag faktiskt du skulle kunna få uppleva mer tydliga och mer ”vakna” UKUer.

Det finns massor med läsning att tillgå i ämnet, inte minst på nätet. Bara att googla på ”UKU” och ”astrala resor” etc. Det finns numer även drivor med böcker. Jag skulle vilja tipsa om en bok som jag läste för en himla massa år sen, då nätet inte fanns, som gav mig en massa tröst och igenkännande och stöd då jag upplevde en ganska intensiv ”astral” period med många UKUer. Hade aldrig ens hört talas om fenomenet när jag började få dem och jag kände mig rätt ensam om det och teg om det o.s.v. så den boken satte liksom ord på det jag själv också upplevt och det var riktigt befriande. Nu många år senare har jag pratat med många som också haft dem så det verkar inte vara helt ovanligt. Hursomhelst, boken är skriven av en svenska som är bosatt i England. Agneta Uppman heter hon och boken heter rätt och slätt ”Ut ur kroppen”. Googlade på henne och fick även upp den här länken: http://www.vf.se/vf/docs/showArtikel.asp?nyhetsID=9cf01de385214cc08f104fcaadcc0e40

Besök gärna också Torbjörn Sassersons nättidning: http://www.soultravel.se/, där man kan läsa om lite allt möjligt rörande UKUer, han har ju t.o.m. deltagit i "forskningsförsök" kring det här, plus att där också finns en massa andra spännande ”övernaturliga” (ogillar ordet) fenomen att läsa om. Även om sidan ser lite flashig och oseriös ut i sin numer väldigt kommersiella utformning så finns det en massa matnyttigt att finna där. Det finns bl.a. en uppsjö av länkar som kan leda vidare...

/SoulEvolver

vandrarvilddröm

Jag har funderat på en dröm jag haft.
Jag bär nålar i handen för det finns inget annat sätt för mig att bära dem på. Jag är bland många vänner i en stad av vinter och mitt i allt dyker ett ex till mig upp. Han känner inte igen mig men mina vänner förstår snart vem han är och försöker hinta för honom att vi redan känner varandra. Så medan jag försöker att inte avslöja mig samtidigt som jag vill att han ska veta vem jag är. Han flörtar med mig men vet fortfarande inte vem jag är. Och mitt i allt bär jag de där nålarna igen, knappnålar, jag bär dem inne i handen men sticker mig inte på dem alls. Jag måste bära på dem, det är min uppgift av vännen i gröna kläder.
Det är vinter ute och mitt ex busar lite med mig, ser till att jag inte fryser i kylan, drar upp kragen på min kappa, rättar till min halsduk, jag känner mig road och lite förlägen men är lite sur på att han inte ser vem jag är, så olik mig är jag inte sen vi sist möttes. Mina vänner kommer med fler och fler kommentarer om att vi känt varandra tidigare men mitt ex förstår inget alls av det, när skulle det ha varit när vi träffades och jag svarar svävande att det var minst tio år sedan sist, vi träffades lite som hastigast, obenägen som jag är att säga att jag band hela mitt liv vid hans gestalt då och nu minns han mig inte ens. Men jag visste att jag inte ville ha honom tillbaka på långa vägar, jag var klar med det där helt och hållet.


Naturligtvis handlar det inte om mitt ex in persona. Så mycket står klart för mig.
Det handlar om en förflutenhet, något som tar hans gestalt. Och sen handlar det om att bli igenkänd av det där. Jag tycker jag är samma person som då, men mitt förflutna känner inte alls igen mig. Jag har funderat på vad han kan stå för med, något som har med bekräftelse att göra, något som man kunde få väldigt sporadiskt av honom beroende på vilket humör han var på. Han kunde vara hur charmig som helst en sekund och dödande kall i nästa, oberäknelig och egoistisk för att sedan växla till att minnas något litet jag sagt och komma hem med en present jag sagt i förbifarten att jag ville ha.

Antagligen står han för en kraft som jag vill ha(tillbaka) trots att jag vet att den inte är bra för mig, en slags bedräglig ytlighet som jag sett igenom men av någon anledning ändå vill ha bekräftelse av. En nostalgitripp tillbaka in i självbedrägeriet. Exet får representera den del av mig som jag är klar med flera gånger om men ändå vill ska veta vem jag är, vad jag har förändrats till. Men den delen av mig vet inte alls vem jag har blivit nu, för mig själv är jag helt främmande.

Nålarna kan betyda att jag bär på något som kan skada mig, göra hål på huden. Jag bär dem på ett visst sätt inne i handen och skadar aldrig, inte ens när nålarna hamnar lite snett inne i min knutna hand skadas jag av det. Jag vet hur jag ska bära dem, vet huer jag ska bära det här som skulle kunna skada mig och göra ont. Jag har gjort det förr. Att det är vinter ute i drömmen betyder att det är en plats för mig, eller en tid, där inget växer utan istället ligger i vila. Det kommer en vår senare, men just nu är där vinter. Men jag är ändå trygg för jag är bland vänner, många vänner.

Och nu insåg jag genast vad det betydde. Förr i tiden, ungefär vid tiden för mitt ex, hade jag kontakt med lite mer destruktiva krafter i form av människor och annat. Inga stora grejer, jag var inte så intresserad av dem så de höll sig inte kvar. Jag hade bara kraft de ville ha, men de gav snart upp. Nyligen önskade jag mig lite mer andlig aktivitet, inte i form av döingar sittandes i soffan när jag kommer hem eller besök av mörkerandar, bara lite mer roliga saker. Och det är där nålarna kommer in. Det är något jag bär på som kan skada mig men som inte kommer göra det för jag vet hur jag ska hantera de olika krafterna. Och mitt ex i form av ande blir de destruktiva krafterna - som tur är har de inget intresse av mig även om jag, underligt nog, vill att de ska minnas mig. Vilket de inte gör och det är tur det!

Vad mina vänner står för kan vara sidor av mig som känns trygga och vänskapliga, hemtama. Att de hintar för exet att vi känner varandra ska jag fundera lite mer på.

Det är min tolkning så långt. Efter mitt (inbokade)samtal med SoulEvolver ikväll kommer vi kanske bygga på tolkningen. Det är lite lättare att ha någon annan som ser på ens drömmar utifrån.


Men ibland känns det som om man drömmer så onödigt mycket för en sådan liten sak. Kan man inte ha någon som istället traskar in i ens dröm och säger "Hey, såhär är det serru!"?

Dröm om maskulin väninna

Inskickad av Anonym:

”Inatt drömde jag att jag var kompis med en tjej, och vi hade känt varandra jättelänge. Hon hade en familj med en massa bröder och hon var en av de yngre syskonen. Vi var nära varandra men en dag så märkte jag att hon hade en kuk, en ganska stor stenhård kuk. Ingen hade ifrågasatt det när hon föddes för hon var väldigt kvinnlig och jag började, i drömmen, fundera på om hon kanske var en man ändå. Men hon kändes inte som en man, det var bara kuken som gjorde henne till en inte-kvinna. så jag undrade varför ingen u familjen hade kommit på att hon nog var en man ändå. Sen började vi ha lite sex, typ att jag sög på hennes bröst men då lossnade hennes bröstvårta och blev som en rund hudflärp som hennes lillebror(som bara var där mitt i allt) tyckte jag skulle ha i munnen och suga på den med lite in och utrörelser. sen minns jag inte mer men jag vaknade och undrade om jag var lesbisk eller nåt fast det handlar om nått helt annat skulle jag tro, som drömmar ofta gör. Det här är föresten bland det konstigaste jag har drömt på väldigt länge!”

Ah, en kvinna med stake! Det är ju inte fy skam! ;)

Jag är ju sådan att jag tror att de flesta drömmar med sådana fragmentariska sexuella inslag kan tolkas på andra sätt än just sexuellt. Det är ju skillnad om man drömmer att man har jätteskönt sex med någon rakt upp och ner, då är det liksom inte mer med det kanske. Men det här verkar ju handla om nåt annat.

Är väninnan någon du känner i verkligheten eller var det bara en drömväninna? Det verkar ju i alla fall handla om en kvinna med någon sorts manlig egenskap som du inte hade väntat dig att hon skulle ha. Har någon i din närhet kanske överraskat dig med att uppvisa något som du inte alls hade väntat dig av henne? Det kan ju också handla om dig själv; att du upptäckt något manligt hos dig själv. Du kan ju själv fundera på vilka värden du lägger i ordet manlig och maskulin. Definiera vad du tycker är manligt och maskulint hos en kvinna. Det här med att hon hade en massa bröder verkar ju också handa om manlighet på ett eller annat vis. Det kanske betyder att hon/du har fler typiskt maskulina resurser att tillgå (mer än kuken då).

Att du suger på bröstvårtan tycker jag låter som att du får någon sorts näring av den här personen. Och att bröstvårtan sen lossnar kanske tyder på att den här näringen inte är beroende av henne utan att du kan få den ändå, liksom. Och det var ju bra att lillebrorsan var där och instruerade dig, haha. Nja, jag vet faktiskt inte om jag har något mer att tillföra på den här. Den var lite klurig tycker jag…

/SoulEvolver

Hjälpardröm

Dröm inskickad av Karolina:

”För några nätter sedan drömde jag bl.a. att jag skulle köra hem en gammal tant i en bil. Men hon var lite elak, nästan som om hon ville hämnas på mig och lurade in mig på skumma gator med skumma människor istället. Tillslut var vi nere i tunnelbanesystemet. När jag äntligen hittade ut med bilen såg jag en kvinna högt uppe i en backe som släppte/tappade sin barnvagn och att jag tänkte trött, nästan likgiltigt, "jag hinner inte". Sen minns jag inte mer.”

Jag tycker att det genomgående temat här verkar handla om att du ska hjälpa andra, att du så gärna vill vara behjälplig men att din inställning till hjälpandet förändras genom drömmens gång. Först är det den gamla damen du ska hjälpa genom att köra henne hem; hon visar dock ingen tacksamhet utan är t.o.m. elak och har baktankar, lurar ner dig i mörka tunnelbanegångar o.s.v. Det här gör liksom att du tappar motivationen till att hjälpa till när mamman sedan står på kullen och tappar kontrollen över barnvagnen. Även om det är riktigt tänkt att du ändå inte skulle ha hunnit för att fånga upp barnvagnen och därmed rädda bebisen så är det tydligt att du på något vis har tappat engagemanget och viljan till att hjälpa eftersom du även känner likgiltighet inför hur det går med bebin. Varför anstränga sig när man ändå inte får igen något eller till och med får skit för det, liksom? Det gick ju så dåligt med tanten.

Hela drömmen tycker jag aktualiserar en väldigt central och viktig fråga. Var ligger egentligen motivationen till att man vill hjälpa andra? För att ställa det hela riktigt på ända: Är det så att vi människor hjälper andra på grund av altruism och en aldrig sinande människokärlek eller kan vi bara hjälpa andra om vi får tillbaka på ett eller annat sätt?

Tyvärr tror jag det är väldigt mänskligt att reagera just så som du gjorde i drömmen, att tappa motivationen när vi inte känner uppskattning eller inte får någon credit för saker vi gör för andra. Det är inte alls konstigt menar jag. Allt mänskligt samspel och all mänsklig kommunikation bottnar i ett gemensamt utbyte och får man inget tillbaka så tar ens egen energi förr eller senare slut. Det är ju bara så det är. Och jag tror absolut vi måste ha någon sorts ”bränsle” till ”hjälpandets motor”, men istället för att få bränslet av andra genom deras tacksamhet och uppskattning så kan man ju kanske ändra fokus och se om man kan hitta bränslet i sig själv. Det kanske kan vara så att vi hittar bränslet i oss själva genom att vi trivs bättre med oss själva medelst att hjälpa andra, att vi känner oss bättre än vad vi skulle ha gjort om vi inte hade hjälpt till på något vis. Och det är absolut inget fel i att ge sig själv uppskattning och credit. Om vi kunde uppskatta oss själva och må gott i det faktum att vi vet att vi gjort det rätta skulle vi kanske inte törsta så mycket efter andras uppskattning. Och jag tror inte, i motsats till vad en del påstår, att det handlar om egoism och egenupphöjning bara för att ens goda handlingar grundas i att man mår bättre i sig själv. Det är inte fel att vilja vara en bättre människa. Det är väl tvärtom vad alla borde sträva efter. Och vi kan ju faktiskt hitta motivationen och bränslet på andra sätt med, t.ex. genom att vi själva utvecklas på olika plan genom våra handlingar. Då blir det liksom sekundärt om man råkar hjälpa någon på kuppen; det blir bara en jättefin bonus liksom.

Det där med att den gamla elaka otacksamma tanten lurade ner dig i det mörka tunnelbanesystemet är återigen ett exempel på kristallklar symbolik. Jag är övertygad om att det handlar om att hon genom sitt sätt tvingade dig att möta ditt eget underjordiska ”tunnelbanesystem”, det du inte är så väldigt medveten om, det undermedvetna helt enkelt. Den lilla tanten i ditt undermedvetna kanske ville tvinga dig att möta just det här. Var ligger egentligen ens motivation till att vilja hjälpa? Och det är ju en bra fråga som vi alla kan ställa oss för att lära känna oss själva och våra motiv bättre, och också för att kunna förstå sig själv och varför man reagerar som man gör om det inte blir som man tänkt sig. Lösningen på problem ligger ju sällan i att hitta fel hos andra och genom att skylla på dem och deras dumhet utan i vår egen inställning till det hela. Alla borde ju alltid rannsaka sig själva i första hand.

Kanske har du nyligen varit med om något liknande in real life? Har du känt dig osedd och ouppskattad för saker du upplevt att du gjort för andras skull? Det kanske till och med är någon specifik upplevelse du går och bär på? Då är den här drömmen säkert ett sätt för dig att genom ditt undermedvetna bearbeta den känslan du går och bär på. Ditt undermedvetna jag pockar på och kanske vill få dig att tänka på det hela på ett annat vis. Alla lösningar finns nämligen hos en själv, och det är ju tur det! Vårt undermedvetna är en fantastisk resurs, bara vi kan komma åt det.

En annan sak slår mig. Just den här kontrasten i att först luras ner i tunnelbanesystemet och sedan när du kommer ut se kvinnan med barnvagnen högt uppe på kullen är bara för talande för att jag ska kunna ignorera den. Ser du motsatserna? Underjordiskt mörker och sen ljus och höjder. Den gamla bittra kvinnan i mörkret där nere och den lilla oskydliga bebisen på höjden som faller. Gammalt och ungt, mörker och ljus, elakhet, cynism och oskuld ställs emot varandra som kontraster. Kan bara inte låta bli att flumma ut på det ;) Det är verkligen jättespännande och supertydlig symbolik. Och det är nästan som om ditt undermedvetna ville testa dig för att se om du kunde hantera ett prov uppe i ljuset efter att ha sett mörkret och bitterheten hos den gamla kvinnan där nere i tunnelbanan. Nästan som att drömmen också uppmanar till att inte dra generella uppgivna slutsatser så som: "Det är ingen idé att hjälpa andra för man får inget för det". Den uppmanar till att istället bedöma varje unik situation för sig. Den gamla kvinnan kanske hade för mycket mörker i sig för att kunna uppskatta någons hjälp men den lilla oskyldiga bebisen hade ju knappast hunnit gjort något ont mot någon med sitt lilla purfärska oskuldsfulla medvetande. Ja, det finns massor att hitta i den korta lilla drömmen faktiskt. Jättespännande!

/SoulEvolver