”drömde att en taxichaufför kom och hämtade mig, minns inte varför... och började fråga om pappas död, och då sa jag "det som känns värst är att jag var så liten att jag inte fick lära känna honom. tyckte han skulle tänkt på det innan han tog livet av sig". (han tog inte livet av sig dock) Och sen körde taxichauffören mig till en kyrkogård där han hade ett brev och en bild på min pappa (fast det var en bild på elvis) och då la jag brevet på en jättehög med löv ochsjönk ihop och började storgråta, och vaknade helt förtvivlad och låg och grät en bra stund”
Jag vet visserligen inte om din pappa har gått bort i verkligheten men jag tycker mig utläsa det så jag tolkar drömmen efter det antagandet. Om mitt antagande är fel så får du väl höra av dig.
När en förälder lämnar en tidigt, när han/hon dör i relativt ung ålder och man själv inte är så gammal så kan det ju absolut kännas som att de ”valde” att lämna en. Jag har full förståelse ifall man känner sig övergiven och har svårt att komma tillrätta med det, även fast döden inte var deras eget fria val så att säga. Så det kanske är den övergivenheten och besvikelsen som speglas i drömmen när du säger att han tog livet av sig fast han inte gjorde det. Och kanske kan det vara så att du någonstans innerst inne tror att man till syvende och sist väljer själv när man avslutar livet; att man kanske väljer tiden för sin död innan man ens kommer till världen? (Ja, vad vet vi med säkerhet om döden och livet egentligen? Men vi kan ju ha våra teorier...) Så i det ljuset så har du ju all rätt att vara besviken på att han lämnade dig i förtid.
Ibland är det svårt att se igenom drömmars symbolik och ibland är det ganska tydliga budskap faktiskt. Knepet ligger i att försöka se igenom ytan och inte fastna i detaljer och utanpåverk och istället försöka se de dolda strukturerna. Och det här med att din pappa var Elvis är ett bra exempel på rätt tydlig symbolik tycker jag. Man kanske inte ska hänga upp sig på att det är just Elvis utan fokusera på det Elvis symboliserar: idolskap. Det att din pappa helt plötsligt är Elvis på fotona visar kanske på hur högt du faktiskt håller honom, att han nästan har lite granna av idolstatus i ditt sinne. Men det kan också vara så att ifall din pappa tyckte speciellt mycket om Elvis så skulle det kunna vara en liten signatur, ett litet tecken för att du ska veta att det är just din pappa som vill säga dig något. Och det är heller inte så att de alltid måste komma med specifika budskap utan han kanske bara vill hälsa och säga att han fortfarande är med dig.
Och det här med taxichauffören som kör dig till din pappas grav och ger dig foton och brev på honom är ganska talande, nästan som om han vore en budbärare från andra sidan, en medlare mellan dig och din pappa.
Sen skulle jag bara avslutningsvis säga att det är jätteviktigt att möta sin sorg, att få vara i den så länge som man behöver, att få gråta och vara ledsen. Tyvärr uppmuntras vi sällan att känna våra känslor fullt ut i den kultur vi lever i. Det att man tillåter sig att gråta ses nästan som ett svaghetstecken, som att man inte kan kontrollera sig. Men jag tycker att det är en hemsk inställning att försöka vara stark till varje pris och därmed förtränga det man känner. Jag har själv ibland upplevt att när man förtränger känslor så blir de extra påträngande i drömmar. Som om de pockar på och gör sig påminda för att man ska ta upp dem från det undermedvetnas mörker till det medvetnas ljus. Genom att tränga undan tankar och känslor gör man sig själv en riktig björntjänst i längden. De pyser ut eller exploderar, beroende på känslornas karaktär och styrka, förr eller senare i alla fall; och då kanske på sätt som vi inte riktigt kan kontrollera. Bättre att vara i känslorna här och nu, att rida igenom känslostormarna hur fruktansvärt och hemskt det än kan kännas. Det är det enda sunda sättet att vara på. Så: tillåt dig att känna!
/SoulEvolver
